826, 827, 828, 829, 830 Kan det vara våren som är i antågande

Min kära syster och svåger kom tidigt på fredagsmorgonen och hämtade mig, min käre make och ett antal kollin med ombyten för en långhelg. Vi styrde kosan västerut mot Lysekil där en av mina kära bröder bor med sin stora familj.

Vi hade blivit varnade för snöfall under färden och farhågorna infriades med ett kraftigt snöfall en stor del av resvägen. De var besvärligt för många fordon och några avåkningar såg vi utmed vägen.

En lunchrast tog vi på en vägkrog i 13-tiden, sedan vidare mätta och belåtna. Efter att pricka in färjans avgång på minuten var vi snart framme vid målet där vi blev väl mottagna och bjudna på kaffe och semla. I denna stad syntes inte mycket av vinterns snö, så det var här våren var. Vi installerade oss i våra rum och packade upp. Under kvällen blev det mer att äta och sedan en massa prat hela kvällen.

Lördagsmorgonen bjöds vi en härlig frukost och sedan var det dags för två förvirrade systrar att åka till apoteket för att hämta medicin för att ersätta den medicin som glömts hemma på köksbordet!! Vår kära svägerska köpte räkor som vi fick njuta av på kvällskvisten. Vi hemkomsten tog vi plats i det soliga och varma uterummet. Värdparets mellandotter kom på besök med sina fina barn och umgicks med oss ett par timmar. Trevligt att träffas som alltid.

De övriga döttrarna kom med sina härliga barn på söndagen så vi även fick umgås med dom, tråkigt bara att det blir så sällan som vi träffas. Vi tycker alltid att vi i fortsättningen ska träffas oftare.

Vi hann även med ett besök i Havets hus, en promenad i norra hamnen och att snygga till en stolpe i stan. 

 


Efter frukost på måndag morgon tog vi farväl av värdparet och återvände hem med ett stopp i Lidköping för att kolla husbilar och äta lunch och ett stop i Örebro där vi fikade. Vi var hemma halv sju och såg till fört förtret att det var mycket snö kvar i Uppsala.

Tack till min kära syster och svåger för skjutsen fram och tillbaka och tack min kära storebror och svägerska för att ni så gästfritt tog emot oss.



Det var nära att vi fick med oss en liten söt katt, men vi var realistiska och stod emot frestelsen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0